Som vanligt blir jag glad när tidskriften Västerbotten landar på redaktionsbordet. Det är en välgjord sak, producerad av Västerbottens museum; mycket läsvärd, även om man inte är västerbottning. Vilket man ju inte är.
Senaste numret handlar om 70-talets vänstervåg och ”det röda Umeå”, och det rör upp en massa minnen.
Jag var lite för ung för att vara med i vänstervågen på riktigt, men ändå tillräckligt gammal för att få vara hang-around. I efterhand kan man så klart säga att det var fantastiskt med detta samhällsengagemang, detta intresse för politik, ekonomi, maktstrukturer… både i teori och praktik.
Men jag tyckte innerst inne att vänstermänniskorna var dominanta, manipulerande och beskäftiga. Jag var helt enkelt lite rädd för dem. Det är därför som jag med viss skadeglädje betraktar en bild i magasinet Västerbotten. Det föreställer ett gäng studenter som samlats till demonstration framför en butik. De ser ganska välmående ut allihopa. En av dem håller i ett plakat med texten ”Kina och Albanien visar vägen”.
Hur var det nu dom sa: Historien ska ge oss rätt…
Senaste numret handlar om 70-talets vänstervåg och ”det röda Umeå”, och det rör upp en massa minnen.
Jag var lite för ung för att vara med i vänstervågen på riktigt, men ändå tillräckligt gammal för att få vara hang-around. I efterhand kan man så klart säga att det var fantastiskt med detta samhällsengagemang, detta intresse för politik, ekonomi, maktstrukturer… både i teori och praktik.
Men jag tyckte innerst inne att vänstermänniskorna var dominanta, manipulerande och beskäftiga. Jag var helt enkelt lite rädd för dem. Det är därför som jag med viss skadeglädje betraktar en bild i magasinet Västerbotten. Det föreställer ett gäng studenter som samlats till demonstration framför en butik. De ser ganska välmående ut allihopa. En av dem håller i ett plakat med texten ”Kina och Albanien visar vägen”.
Hur var det nu dom sa: Historien ska ge oss rätt…
