I det enorma textflöde som dagligen passerar hjärnan finns det meningar som får en att stanna upp, som biter sig fast, som får fantasin att gå i gång.
I morse läste jag följande i ett pressmeddelande:
”När man numera pratar om dansk hårdrock så tänker ju alla unisont på Volbeat.”
Jag har ingen aning om vilka Volbeat är, men frasen fascinerar ändå.
Läs den igen.
Nu undrar jag: Vilka är det som pratar om dansk hårdrock? Finns de på samma ställe? Har de ögonkontakt? Nej, det verkar inte troligt. Alltså finns det många som pratar om dansk hårdrock som inte har en aning som att det finns andra som också pratar om dansk hårdrock. Det är sannolikt omöjligt att säga hur många de är och var de finns.
Om vi nu generöst antar att 1 000 svenskar pratar om dansk hårdrock vid ett givet tillfälle, verkar det rimligt att alla 1 000 då unisont tänker på Volbeat?
Varför inte, förresten? Tänk om det – från Ystad till Haparanda – plötsligt och oväntat skapas något slags Volbeat-energi, resultatet av ett telepatiskt tänkande hos alla som pratar om dansk hårdrock.
Tanken svindlar, men den går att leva med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Apropos meningar som stannar upp - och Haparanda. En gång fanns det en lokalredaktör i Haparanda som skrev ett reportage om isbrytare i Bottenviken:
SvaraRadera"Isbrytare - dessa havens vinthundar!"