Gjorde en utflykt till Norrköping för att gå på pressvisningen av EWK-museet – Centrum för politisk illustrationskonst som öppnade 1 april. Det är en ambitiös sak om Sveriges bäste politiska tecknare Ewert Karlsson (1918-2004), och den ryms under Arbetets Museums såväl organisatoriska som fysiska tak.
Museet är indelat i fyra avdelningar: människan EWK, konstnären EWK, ett arkiv samt en avdelning för tillfälliga temautställningar.
Två saker slår mig när jag går omkring bland de hundratals teckningarna:
1. EWK har inte fått någon likvärdig arvtagare.
2. EWK:s teckningar är mästerliga; träffsäkra och klyftiga - men sällan särskilt roliga. Min gissning är att han i grunden var djupt pessimistisk.
Museet är indelat i fyra avdelningar: människan EWK, konstnären EWK, ett arkiv samt en avdelning för tillfälliga temautställningar.
Två saker slår mig när jag går omkring bland de hundratals teckningarna:
1. EWK har inte fått någon likvärdig arvtagare.
2. EWK:s teckningar är mästerliga; träffsäkra och klyftiga - men sällan särskilt roliga. Min gissning är att han i grunden var djupt pessimistisk.
För övrigt är det en fröjd att vandra omkring i Arbetets Museum. Utställningen INDUSTRILAND – när Sverige blev modernt behandlar epoken 1930-1980 och är helt enkelt storartad. Den står ända till 2012 och det finns alltså ingen ursäkt för att missa den.
Museet är även bra på dokumentärfotografi. Just nu visas No such thing as society, om England under Thatcher-epoken. Svartvitt så det förslår – och plötsligt inser man att punkens entré på arenan var en historisk nödvändighet.
EWK-bilden överst heter ”Folkhemmet”.
Museet är även bra på dokumentärfotografi. Just nu visas No such thing as society, om England under Thatcher-epoken. Svartvitt så det förslår – och plötsligt inser man att punkens entré på arenan var en historisk nödvändighet.
EWK-bilden överst heter ”Folkhemmet”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar